Morfar

Har nu raderat alla gamla inlägg på bloggen, kändes riktigt skönt. Kändes skönt. Bort med alla det tråkiga.



Dagen igår va svår, riktigt svår. Tror fortfarande inte jag förstått att Du är borta och jag undrar om jag någonsin kommer förstå?
Jag saknar dig så otroligt mycket och jag undrar om det någonsin kommer sluta att göra så ont?
Jag har svårt att se någon Jul nu utan dig trots att alla säger att vi ska låta det va som "vanligt", hur menar dom då? Inget kommer någonsin bli som vanligt, inte utan dig.
Mormor prata om en äng med massa blommor på som Du sett en gång tidigare när du va sjuk, Jag hoppas att Du är där nu. Jag måste nog tänka så, för att göra allt lite lättare.

Jag har alltid sett upp till dig. Du är så fin på alla sätt och viss. Du är en mycket omtyckt människa, mycket pga hur snäll du alltid vart mot allt å alla.
Har tänkt på det att vi aldrig bråka eller tjafsa en enda gång nåt som är mycket lustigt med tanke på att jag alltid haft ett litet hetsigt temprament, men Du och Jag har alltid lyckats hålla sams.
Jag kommer sakna att sitta ute i trädgården och läsa tidningen med dig eller bara höra dig berätta saker från förr, kommer sakna att ligga i soffan på övervåningen och läsa medans du sitter brevid i fåtöljen och läser (Du och Jag har alltid tyckt om att läsa mycket och länge), kommer sakna att helt plötsligt få höra dig sjunga.
Kommer sakna allt med dig.

Va svårt att skriva detta. För så fort jag tänker på dig blir det lite kaos i huvudet, men tror att det blir bättre att skriva av sig lite.. det kanske blir bättre då?

Ska iaf försöka leva vidare utan dig trots att det kommer bli svårt. Kommer aldrig glömma dig, kommer alltid sakna dig, kommer alltid älska dig, kommer alltid va tacksam för den tiden jag hann få med dig.
Du kommer alltid ha en så stor plats i mitt hjärta.
Morfar ♥



Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.


Kommentarer
Postat av: E

Jag beklagar sorgen johanna!



Men tänk på att han alltid är med dig, han är bara en tanke bort, du kan alltid prata med honom. Nu är det hans tur att vaka över dig.

2010-12-17 @ 11:15:09
Postat av: Yohanna

Tack E(?).



Det va fint skrivet.



2010-12-17 @ 18:51:31
Postat av: Sofia

Förstår inte att det är sant, men antar att det kommer på julafton, men han har det bra nu och som sagt att han sitter på en äng med massor utav blommar!

Så himla fint skrivit!!!

Älskar dej !

2010-12-19 @ 17:34:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0